Nu behövs en seriös diskussion om matpriserna

Debatten om matpriser har åter tagit fart. Och som vanligt – och fortfarande lika felaktigt – framställs dagligvaruhandelns vinster som boven i dramat. Vi behöver en seriös diskussion om de faktorer som driver kostnaden för mat – inte faktaresistenta politiska utspel.

Den senaste veckan har sociala medier svämmat över av inlägg som uppmanar till bojkott av större matvarubutiker. Kampanjen är en protest mot de ”höga” vinsterna i dagligvaruhandeln.  Det finns dock ett grundläggande problem med kampanjen: Dagligvaruhandelns vinster har aldrig varit höga. Den del av matkostnaden som blir vinst är försvinnande liten.

Om något borde svenskarna oroa sig för att hundratals matbutiker runt om i vårt land just nu går med förlust och kan tvingas stänga. Detta verkar inte bekymra Nooshi Dadgostar (V) eller Magdalena Andersson (S) som i stället för konstruktiv diskussion ägnar sig åt att sprida lögner och medvetna missuppfattningar i sina sociala medier.

Så vad är egentligen sant och falskt i debatten om matpriser?

Påstående:

Dagligvaruhandeln har passat på att höja vinsterna i samband med inflationen.
Sanning: Den genomsnittliga vinsten för svenska matbutiker har sjunkit. De senaste tre åren har enbart inköpspriserna stigit med 32 procent, samtidigt som kostnader för till exempel el, hyra och löner ökat kraftigt. Under samma period har matpriserna mot kund ökat med 27 procent.

Påstående:

Konkurrensen är för svag.
Sanning: Dagligvaruhandeln skulle aldrig kunna bedrivas lika kostnadseffektivt med många små enheter – särskilt eftersom leverantörerna som dagligvaruhandeln förhandlar inköpspris med ofta är multinationella företag. För att vara konkurrenskraftig och kunna erbjuda bra priser behövs stora muskler. Den som tror att varje banan eller kycklingfilé skulle bli billigare att köpa in, hantera och transportera för den som köper och hanterar små volymer jämfört med den som köper väldigt stora volymer, tror helt enkelt fel.

Påstående:

Dagligvaruhandeln skär guld med täljkniv och gör rekordvinster.
Sanning: Av varje hundralapp som spenderas i en svensk matvarubutik blir drygt 2 kronor vinst. Nästan 98 procent av matpriset går alltså åt till att täcka sådant som inköp, löner och arbetsgivaravgifter. Därtill ska läggas kostnaden för stölder och brott som summerar till många miljarder. Det överskott som i bästa fall ändå blir kvar ska sedan räcka till investeringar som krävs för att utveckla verksamheten.

Detta betyder förstås inte att prisökningarna på matvaror är oproblematiska för hushållen. Att tvingas bära dessa kostnader ovanpå annat som blivit dyrare de senaste åren är självklart en stor sten på en redan tung börda. För detta har vi den största respekt.

Därför är vi genuint glada för den inbjudan till samtal som regeringen nu skickat till livsmedelskedjans aktörer. Kanske kan vi nu äntligen få en konstruktiv diskussion om de faktorer som verkligen driver upp kostnadsläget och därmed priserna i matvarubutikerna. En del av orsakerna är svåra att förändra på kort sikt. Exempelvis det faktum att den svenska kronan tappat kraftigt i värde jämfört med euron och dollarn eller att det råder krig i Europa.

Fokus måste ligga på de kostnader som har avgörande betydelse för kostnadsläget i handeln och som faktiskt går att påverka. Så här kommer tre konkreta förslag som vart och ett skulle få stor effekt på matpriserna:

• Sänk arbetsgivaravgifterna, i första hand för unga.
• Minska regelkrångel och onödig byråkrati.
• Bekämpa brott som begås mot handeln.